Man brukar vara två, men nu verkar vi bara vara en..
Din tystnad skrämmer mig lika mycket varje gång, att inte veta hur allt är eller hur någonting kommer bli, att veta att jag för de mesta alltid kommer i andra hand, att jag alltid sitter och hoppas och längtar förjäves, för de är aldrig någon som dyker upp..
Orkar inte så många fler dagar...
Kommentarer
Trackback