Jag kunde dö för dig, men nu är du död för mig

Sitter nu och lyssnar på musik, men skallen håller på att sprängas, dehär är verkligen ingen toppen dag för min del.
Men drar iallafall snart på mig skorna och solbrillorna och drar iväg för några rundor basket, för att kanske få upp humöret lite, och för att kanske lämna alla dessa tankar hemma för ett tag, eller ännu bättre, jag kanske lyckas bli av med dom på vägen, de skulle vara perfekt.
Orkar inte en till sömnlös natt..
Men jag är rädd för att tankarna och livet har sprungit ikapp mig igen, vilket jag inte ville skulle hända.
För nu vet jag inte vad jag vill med varken mig själv eller livet längre.
Allt har blivit upp och ner å bak och fram, ingenting är som de ska längre.
Vågar inte visa mina känslor, vågar inte ens prata med mig själv om dom längre, dom bara springer omkring i skallen på mig och jävlas.
Jag hoppas verkligen att jag lyckas springa ifrån tankarna och livet igen, vill bli av med de ett tag till, orkar inte ta tag i skiten just nu. Allt är för komlicerat för de just nu.
Allting har blivit kaos, vet inte ens hur jag ska uttrycka mig för att allting ska låta rätt. Allt blir bara fel, jag tänker en bra tanke i huvet, men när jag väl ska formulera de så blir allt bara konstigt, och jag vet inte ens vad jag själv snackar om. Jag kanske håller på att bli ett känslomässigt nerv vrak?
Jag vill inte, jag orkar inte, de får inte hända. Inte nu iallafall. Sånt får jag ta i tu med en annan gång. Helst i ett annat liv.
En sak är då helt säker, jag känner inte igen mig själv längre, jag som trodde att jag var glad och hade ett underbart liv med underbara vänner, tänk att någonting sånt kan gå över på bara några minuter, till och med sekunder. De är fan hemskt.
Jag har alltid klarat av sånt här förut, jag vet att jag kan, och jag vill ju?
Men varför går de bara inte? De är en fråga som jag ställt mig själv minst 1000 gånger senaste dygnet, men jag får inget bra svar på de. Kommer jag nog aldrig få heller.
Hoppas iallafall denna period tar slut snart. För jag orkar verkligen inte med mig själv längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback