benitaaniilsson

Jag är inte så bra på att prata om mina känslor eller försöka framföra dom på något sätt alls.

Så därför stänger jag dom inne, och försöker bearbeta dom helt själv.

Vilket inte går så bra, nätterna blir långa och sömnlösa, och dagarna blir jobbiga då tankarna bara snurrar i skallen på mig och försöker säga till mig vad jag ska göra, och vad som är rätt och fel.

Jag vet vad jag vill, och hjärnan och hjärtat vet också.

Men jag kan enda inte berätta hur jag känner?
Känslan är konstig och obehaglig.

Allt har blivit kaos där inne, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dessa tankar och känslor längre.
Om jag ska ignorera dom tills dom försvinner? Eller om jag ska ta tag i dom?

Ett svårt beslut som måste tänkas igenom riktigt ordentligen innan jag agerar så att inte allt gåt åt skogen direkt.