Jasi, så de kan gå..
Att förlora sin bästavän är förjävligt,
men att veta att hon inte tkr om mina andra kompisar gör ont,
jag måste få umgås med vem/vilka jag vill,
men duger jag inte som jag är kan jag inte göra ngt åt de,
vill du ha de så här så visst,
jag har inte tänkt tjata,
men jag vill inte vara den som bara duger när de passar dig,
du vet hur mkt jag tkr om att vara med dig,
men du vet även att jag inte vill offra mina andra kompisar en gång till,
jag har äntligen fått tillbaka allt som jag saknat,
asså ska allt gå käpp rätt åt helvete,
menmen,
visst jag kanske inte alltid är världens bästa,
men jag gör så gott jag kan,
men ett som är säkert är att jag kommer inte offra mina vänner en gång till,
kan inte du acceptera att jag umgås med dom är de ditt bekymmer,
mina vänner är mitt allt just nu,
de är dom som får mig att vilja gå upp på morgongen,
och du är en av dom,
och de vet du,
sv: jag ska