Söndag

Sitter och tänker på hur fort glädjen kan försvinna,
hur man kan börja skaka och känna hur tårarna rinner ner för kinden, bara av att prata om dt, jag har börjat inse nu hur mkt jag hatar att prata om dt. hur dåligt jag börjar må av att veta att hon ens finns där, speciellt eftersom jag trodde att dt skulle hända ngt, inte för bli som dt alltid varit,

Aja, förlåt för att jag finns iaf.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback