rubrik

Jag är så jävla tom på ord.

Vet inte om jag mår bra eller dåligt.

Vet inte om jag ska gråta, skratta, blir besviken, arg eller ledsen.


Ibland undrar jag bara hur folk tänker, hur folk har mage

att bete sig som skit.

Känns som att man ibland kämpar för att få behålla vissa människor

i ens liv, men får en spark i magen tillbaka.

Då undrar man hur fan man kunde lägga energi på dessa människor.

Och hur människor man trodde verkligen brydde sig, plötsligt kan vända en

ryggen och få andra, ovetande tofflor med sig.


Och varför ger man sig in i saker, som man vet kommer gå

åt helvete ändå?

Varför vågar man inte ta chanser? kan ens rädsla över att det kommer

att gå åt helvete bromsa en? vilket leder till att man väljer det bekvämaste,

även om det kommer såra en i längden.

Varför tänker man inte längre än till i morgon?


Vissa människor snackar också en jävla massa skit,

för att inte förlora det dom har, och för att få känna sig

mer värdefulla och bättre än andra.

Men genom sitt snack lurar dom både den ena och den andra,

och plötsligt kan människor man inte vill ha med att göra förstöra

allt för en. Sticka en nål i ens ballong av lycka.




Plötsligt kan ens glada humör, lyckliga känsla och starka vemod

krossas av någon person som inte vet ett skit, som tror att dom äger

världen.

Plötsligt kan känslan av att sväva i luften falla ner, och man känner

sig precis lika tung som vanligt igen.



Jag orkar inte mer, jag orkar seriöst inte ett steg till längre :(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback